fast i mina egna kedjor
så nära det jag värderar högst
men ändå så långt bort
fångad av min egna idioti
den som så fint föreslår idéer
som bara kommer förstöra precis allt
för en gångs skull
drömmer jag om det jag vill ha
inte om det jag avskyr
och inte om det som kommer ske
utan bara det
som är precis utanför min räckvidd
så att jag bara kan snudda vid det
sedan falla ihop i en hög
fast i mina egna kedjor
oförmögen att komma närmre
//O.B.S Denna dikt skrevs för ett tag sen, men av olika anledningar har jag inte velat lägga upp den förns nu