Trött och patetisk
Även om hon älskar sin hund så stjäl Leo ofta en hel del tid för oss ;P
Vanligtvis hade jag väl inte brytt mig så mycket, men idag är jag trött.. Inte bara fysiskt trött, utan mentalt.
Jag tänker inte messa henne och försöker övertala henne att komma över, inte heller ringa.
Om du läser detta gumman så bry dig inte om det så mycket, jag gör det här bara för att få det ur mig.
Jag vill inte riskera att du ska få skuldkänslor genom att messa/ringa och berätta hur jag mår,
du har dina saker som du vill göra, som jag vet att du lever för.. Jag vill absolut inte störa dig när du gör det du älskar.
Jag står hellre här i mitt egna hörn och väntar på att du har gjort ditt och sedan få prata om det, när det ändå är försent att göra något åt det ;) ( det kanske är urbota korkat, men det känns ändå bäst att göra så.. vill inte förstöra för dig när du gör det du verkligen älskar bara för att jag inte mår helt 100 idag, jag överlever ändå.. ;) )
Så vad ska jag hitta på ikväll då?
Ptja, lär väl fördriva tid framför datorn, spela lite i brist på bättre saker att göra..
Lär väl sitta och känna mig ynklig, patetisk å allt det där som jag inte borde, sånt som bara får mig att må ännu sämre.
Men idag är en sån dag, så jag kommer inte kämpa emot.
Tänker tillåta mig själv vara larvig, låta mina känslor köra över mig gång på gång, tills jag inte orkar mer..
Om jag har tur kanske nåt vänder men jag hoppas inte på nåt jag har svårt att tror på.
Självömkan är hemskt, det är en sjukdom som kan förstöra allt runtomkring en.
Och jag tänker tillåta det ske ikväll.
Bara för att.
Vad ska jag annars göra?
Orkar ju inte dra iväg på några äventyr direkt.
Har inga pengar.
Har arbete som står å väntar på mig hemma, men det är inget jag klarar av att ens fundera för mycket på.
Jag älskar att hålla på med datorer, men jag har börjat tröttna på att hjälpa folk när jag inte får något utav det...
Problemet är bara att jag inte kan låta bli att ta på mig det.
Det gör liksom ont i fingrarna när jag hör någon prata om en strulande dator.
Men just nu känns det mer som om jag blir utnyttjad av mina vänner som inte kan lösa datorproblem själva.
Jag tror inte dem tänker så, att det är deras mening att utnyttja mig..
men just nu känner jag mig som ett verktyg, som något man plockar fram ur en låda endast när det behövs.
Är jag verkligen så överflödig som person hos dem flesta av mina vänner att mitt sällskap endast är intressant när datorn strular?
Är jag verkligen så värdelös som person att allt jag har att erbjuda är mina tekniska kunskaper?
Det är så jag har börjat att se på mig själv iaf..
ett verktyg för dem av mina vänner som inte kan hantera sina datorer..
jag har vänner som jag VET inte ser mig som ett verktyg, men... jag känner mig ändå utnyttjad av den första gruppen..
Varför?
Jo för den gruppen är den större av dem två..
Jag hatar verkligen mig själv ibland..